tuva.
Är för tillfället kattvakt åt tre fina missar. Jag njuter av tystnaden och ensamheten faktiskt. Jag har de senaste veckorna träffat vänner hela tiden (vilket har varit helt underbart, så ni inte missförstår mig) och nu kommer jag nog in i en period där jag vill vara lite för mig själv. Skönt. Värre är det att bli kallad tråkig när man tackar nej till saker... Aja.
Igår kom storasyrran hem på besök! Det var lite oväntat och jag blev mycket glad! Viktor joinade oss också vilket var trevligt. Man kunde ju tro att hon kom hem för att träffa mig t. ex, men icke. Hon kom hem för att träffa... Tuva! Tuva, Tuvis, Fisen, Älskling, Gumman... Kärt barn har en del namn ja. Vi hämtade Tuvisen för några dagar sedan och hon är ca världens finaste katt. Man blir kär vid första ögonkastet.
Hon kan vara så busig att man blir lite sur emellanåt, men när hon sedan blir trött och kryper upp i ens famn för att sova orkar man inte vara arg längre. Lilla, lilla pälsbollen.
-
Sömnlös natt. En tjej som gick estet samtidigt som mig har dött i en bilolycka. Det är såklart alltid tragiskt när någon person går bort, men denna gången så blev jag extra berörd. Jag kan inte sluta tänka på hennes familj och vänner och hur dom måste känna sig. Det enda jag kan göra är att vara tacksam att det inte var någon av mina knappar, och försöka fatta att allt kan ta slut så himla fort. Snälla, ta hand om varandra.
francois dillinger
Hej där. Tänkte försöka väcka liv i denna blogg. Jag vet att jag om ett år kommer uppskatta att jag faktiskt skrev lite då och då samt laddade upp livsviktiga bilder.
Denna går på repeat. Om du tycker att du känner igen den kanske du hört den i denna fantastiska film!
tja
Fick förfrågan att blogga om min nya hårfärg. Okej. Så här får du Lukas!
Men ni vet hur det är... Helt jävla omöjligt att ta vettiga bilder som gör färgen rättvisa. Aja. Det blev brunt, med slingor i. Oj, råkade precis dregla på tangentbordet. Nu ska jag cykla! Hej då!
kisemis
Jahapp. Vad allt kan förändras fort. För fort. Nu är det i alla fall helt bestämt att kisemis ska avlivas och det är det enda jag vill faktiskt. Han har på några få veckor förvändlats till en gammal gubbe som inte kan gå och blod i mungipan. Katter ska vara lite lönnfeta med mycket spring i benen och god aptit. Inte orkeslösa uttorkade skelett som kräks upp vatten.
Brendis, som han faktiskt heter, är lite speciell. Och det säger jag inte för att det är min katt och jag älskar honom sjukligt mycket. För 7 år sedan hittade vi honom på gården. En fin kattmami hade fött två ungar och bosatt sig på vår gård och det slutade med att vi behöll den ena. Det tog mångamånga år innan han blev tam, faktiskt dom senast 2 åren han har varit helt tam och jättegosig.
Brendis älskar musik. Bäst trivs han när man drar på hårdrock på full patte (jag lär mig v), då riktigt myser han. Dinosauriefilmer är något han aldrig tröttnar på. Klättra i julgranen var i alla fall kul första året. Han kan sitt och vacker tass (och kanin, heter tricket så?). Kyckling är hans absoluta favoritmat. Men popcorn kan vara rätt schysst på fredagskvällen.
Jag saknar hans vintertjocka mage, att tävla ner för trappan på morgonen och att mysa ute på filten i solen.
Så här ser han ut när han är frisk, väldigt sugen på god mat och lite för otålig för att göra tricks.
bzz bzz
Tja!
Livet är mycket underligt för tillfället. Vår kisemis är jättesjuk och kan dö när som helst. Växlar mellan att ta det med ro och vilja hämta repet på ett ungefär. För tillfället är han borta. Borta som i att han sprungit iväg. Hoppas han kommer hem snart så man hinner säga hejdå (om det nu är nödvändigt). Helst vill man ju säga hej till kraken. Varje morgon. Och tävla ner för trappan. Det hade varit alldeles förträffligt. Annars mår jag bra, väldigt bra till och med. Har hängt lite på p&l, kanske berättar om det någon gång. Man kan ju aldrig veta.
Den här bilden är Freddans. Jag snodde den lite. Vilka fantastiskt stiliga vänner man har, helt sjukt!