Har varit riktigt duktig denna vecka och pluggat sönder min hjärna. Förväntingarna var väl att jag skulle fortsätta på samma spår idag, men har inteee orkaaat. Behövde en rejäl paus. Legat i sängen hela dagen och kollat på karatefylla och svt:s högklackat. Sjukt underhållande. Har precis gjort i ordning nachochips, dipp och gurka och dör lite smått över hur gott det är. Vi hörs mina små pullor!
Om man som tjej är blyg och osäker, då är man en klassisk oskuld. Ja, oskuld används tydligen som ett skällsord och bara där förstår man ju hur förvrängt allt är. Om man bjuder för mycket på sig själv och är säker på sina åsikter och gud förbjude, tycker om sig själv – jävlar vad dryg och slampig man plötsligt blev.
Man ska vara duktig i skolan. Men bara lagom duktig. Pluggar man för mycket då är man en pluggis som inte har ett socialt liv, men om man studerar för lite, då är man en slacker och skolkare, (och en av dem vill man inte vara!) Det ska vara lagom. VG. I mitten. Inte för mycket, inte för lite.
Man ska sticka ut, utseendemässigt. Man får inte vara för vanlig, för då syns man inte, men man får samtidigt inte heller se för annorlunda ut för då hängs man genast ut som en riktig attention whore. Samma gäller talanger! Man får gärna vara duktig på något, men är man för bra så blir man även där en svamp som går runt och suger efter bekräftelse.
Om en kille visar intresse måste man än en gång vara lagom intresserad. Man vill ju för guds skull inte vara efterhängsen, men man vill ju inte vara den där dryga bruden som spelar svårfångad. Man ska vara lite lagom charmig, lite lagom tillgänglig och lite lagom snygg.
Så ja, jag är sjukt trött på lagom. Jag är trött på att balansera och framför allt trött på att ramla och slå mig.
Det enda jag vet är att jag från och med nu ska ha både knäskydd och hjälm på mig.
Efter en (rejäl) svacka är jag tillbaka, och bättre än någonsin. Jag känner mig glad, ja, rentav lycklig. Jag tror aldrig jag känt mig lycklig förut. Jo, kanske mitt under en konsert när jag fått höra favoritlåten, men aldrig mitt i den tråkiga vardagen. Jag är otroligt tacksam för mina fina vänner, min familj och min hälsa. Jag tycker om mig själv. Är absolut inte perfekt, men jag duger bra som jag är. Hoppas ni känner detsamma som mig om er själva, och om ni inte gör det, så hoppashoppashoppas jag att ni gör det snart.
Jag springer runt här hemma och borde städa, men det är mycket roligare att prova balklänningen trettiotvå gånger och stappla omkring på dem där trettoncentimetersklackarna som jg inte använt än. Bror och mamma fyller idag och imorgon är det min tur att bli firad. 21 år. Morgondagens planer är middag med mina bästa människor och sedan kanske utgång. Ah. Allt är bra, riktigt bra.
Haft ont i magen. Sovit till klockan ett. Pluggat klart en sak på den där dryga attgöralistan. Kvällspromenerat och nostalgilyssnat på all saints. Saknat nån. Saknat två. Planerat födelsedagsfirande. Kollat cougar town och hittat denna underbaringen;
Hur ska man sammanfatta bästa helgen i sitt liv so far i ett blogginlägg? det går ju inte. Om ni är superdupernyfikna kan ni läsa på syrrans blogg, häääär (Hälsade på syrran i Berlin för er som missat)
Sitter och funderar, grubblar och analyserar. För mycket, precis som vanligt. Verkligheten springer ikapp en alldeles för fort ca jämt.
Ni kan aldrig gissa hur gott det här var. (Så gott att det förtjänade ett eget inlägg!) Nejmen. Tortilla, sallad, paprika, grilled chicken leftovers och currysås (blanda bara ihop creme fraiche, lite majonnäs, curry, salt och svartpeppar). Fyyy. Vill ha meeeer.
