kisemis

Jahapp. Vad allt kan förändras fort. För fort. Nu är det i alla fall helt bestämt att kisemis ska avlivas och det är det enda jag vill faktiskt. Han har på några få veckor förvändlats till en gammal gubbe som inte kan gå och blod i mungipan. Katter ska vara lite lönnfeta med mycket spring i benen och god aptit. Inte orkeslösa uttorkade skelett som kräks upp vatten.

Brendis, som han faktiskt heter, är lite speciell. Och det säger jag inte för att det är min katt och jag älskar honom sjukligt mycket. För 7 år sedan hittade vi honom på gården. En fin kattmami hade fött två ungar och bosatt sig på vår gård och det slutade med att vi behöll den ena. Det tog mångamånga år innan han blev tam, faktiskt dom senast 2 åren han har varit helt tam och jättegosig.

Brendis älskar musik. Bäst trivs han när man drar på hårdrock på full patte (jag lär mig v), då riktigt myser han. Dinosauriefilmer är något han aldrig tröttnar på. Klättra i julgranen var i alla fall kul första året. Han kan sitt och vacker tass (och kanin, heter tricket så?). Kyckling är hans absoluta favoritmat. Men popcorn kan vara rätt schysst på fredagskvällen.

Jag saknar hans vintertjocka mage, att tävla ner för trappan på morgonen och att mysa ute på filten i solen.
Så här ser han ut när han är frisk, väldigt sugen på god mat och lite för otålig för att göra tricks.

Kommentarer
Carin stolpe säger:

Jag beklagar natta. Jag vet hur det känns.

Det är helt sjukt va djur kan betyda så otroligt mycket för oss människor.

Bamsekram till dej!

2012-07-07 | 09:23:54
Bloggadress: http://cariiin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback