CAPTAIN EXCELLENT.

Fan vilken jävla balansgång livet är.

Om man som tjej är blyg och osäker, då är man en klassisk oskuld. Ja, oskuld används tydligen som ett skällsord och bara där förstår man ju hur förvrängt allt är. Om man bjuder för mycket på sig själv och är säker på sina åsikter och gud förbjude, tycker om sig själv  – jävlar vad dryg och slampig man plötsligt blev.

Man ska vara duktig i skolan. Men bara lagom duktig. Pluggar man för mycket då är man en pluggis som inte har ett socialt liv, men om man studerar för lite, då är man en slacker och skolkare, (och en av dem vill man inte vara!) Det ska vara lagom. VG. I mitten. Inte för mycket, inte för lite.

Man ska sticka ut, utseendemässigt. Man får inte vara för vanlig, för då syns man inte, men man får samtidigt inte heller se för annorlunda ut för då hängs man genast ut som en riktig attention whore. Samma gäller talanger! Man får gärna vara duktig på något, men är man för bra så blir man även där en svamp som går runt och suger efter bekräftelse.

Om en kille visar intresse måste man än en gång vara lagom intresserad. Man vill ju för guds skull inte vara efterhängsen, men man vill ju inte vara den där dryga bruden som spelar svårfångad. Man ska vara lite lagom charmig, lite lagom tillgänglig och lite lagom snygg.

Så ja, jag är sjukt trött på lagom. Jag är trött på att balansera och framför allt trött på att ramla och slå mig.

Det enda jag vet är att jag från och med nu ska ha både knäskydd och hjälm på mig.